belucky

Igår gick jag hem från bussen efter ett oväntat kaffe i Vällingby, trevligt;)
Men på vägen hem, gick där och ingen annan gick i närheten.
Då och då kände jag en droppe i pannan eller på näsan.
Det ända som hördes va fåglarnas sång, bilarna, men inte det där jobbiga motorljudet, bara suset från bilarna.
Jag vet inte varför allt kändes så bra.
Kanske påminnde om landet, kanske var det därför allt var perfekt?
Kändes som ett ' det här ju underbart' moment.
Men ibland så får man vara töntig och lite wannabe poetisk och ta vara på stunden.
Kramar Erika